Ulf Lofterud, snart 75 år, spenderar pensionen med sin bästa vän – husbilen. Han har en bakgrund som fältbiolog, och är naturfotograf i Vårgårda fotoklubb sedan 70-talet. Under ett år blir det 180 dagar på vägarna, alltid med kamerautrustningen i packningen. Ulf är en naturfantast ut i fingerspetsarna, som med kameran i högsta hugg fångar djurens liv och beteende året runt.
För drygt tio år sedan, två månader innan pensionen, började ett husbilsköp gå i tankarna. Tidigare har Ulf kört olika fordon med fyrhjulsdrift för att ta sig fram i naturen och till sina resmål. Även äventyrsmotorcykel, men där blev det svårt att få med sig all fotoutrustning och allt annat som behövs för att vara i väg en längre period. Till slut blev det en affär, en Weinsberg CaraBus 601 MQ.
– Den här husbilen är ju min bästa vän! Den fungerar helt perfekt, och jag bor i den även om det är minus 20 grader. Jag har solceller, Wi-Fi och TV. Sen brukar jag ha med dator och HDMI-kabel, så att jag kan ha bildspel i husbilen för mina vänner. Jag har varit ute i tio år, så jag litar ju på bilen och vet att det fungerar!
Att vara fri och spontan är A och O för Ulf. Oftast har han inte bestämt innan vart han ska eller hur länge han ska vara i väg. Han berättar att han kan sitta hemma, utan någonting att göra – fem minuter senare rullar han ut på E20 utan slutdestination.
– Ibland kommer man ut på vägen och tänker, ska jag svänga vänster eller höger? Det kan bli några dagar eller så blir det några veckor som man är i väg. Det är fantastiskt tycker jag!
Trots att resorna inte alltid har ett bestämt mål, har Ulf några återkommande destinationer. Han följer djurens system på olika platser, vilket gör att han rör sig över hela Sverige och Norge. Våren på Öland med häckande fåglar till höst och vinter i Härjedalen med renar och myskoxar. Hornborgasjön är för Ulf ett återkommande resmål, sedan 60 år tillbaka, för att se trandansen och gå vandringsleder.
Främst åker han ensam, men träffar sedan vänner och bekanta på gemensamma mötesplatser. Som naturfotograf berättar Ulf att man får vara lite ”ego”. För att inte ta likadana bilder som fotografkollegorna, blir det var och en på sitt håll under dagarna. På kvällarna däremot, samlas alla framför elden, för att grilla och samtala om dagens upplevelser. Då brukar de rekommendera ställen att fota på och besöka för att få spännande naturupplevelser och fina bilder.
