Det är också ett smidigt hem när en svensk klassiker ska göras.
För Julia Lacandler har föräldrarnas husbil varit ovärderlig under Vätternrundan.
– Jag har alltid gillat att utmana mig själv och har ägnat mig mycket åt cykling och löpning. För några år sedan började jag fundera på om jag inte skulle ta och göra en svensk klassiker, troligen var det någon form av 30-årskris, skrattar Julia.
I fjol blev hennes planer verklighet och hon inledde den tuffa och långa utmaningen med Vätternrundan.
– Innan funderade jag mycket på hur min kropp skulle reagera på att cykla 30 mil och om jag skulle klara det rent mentalt, säger Julia.
Som stöd hade hon med sig sina föräldrar, som såg till att hon och hennes tävlingskompis Eva fick i sig tillräckligt med mat inför loppet. Tillsammans bodde de i föräldrarnas husbil på en camping nära startlinjen.
– Det var väldigt populärt att bo i husbil eller husvagn inför loppet märkte jag. Nästan alla som bodde på campingen skulle cykla Vätternrundan. Och det var mycket smidigt måste jag säga, dels är det ju alltid svårt att få tag i boende i samband med de här tävlingarna och dels är det skönt att ha en egen fast punkt, förklarar Julia.
Vätternrundan gick bra, med en tid på 12.26. Likaså Vansbrosimningen några veckor senare.
– Då hade jag tyvärr inte husbilen med mig utan åkte buss från Stockholm. Men med tanke på att Vansbro ligger långt ut i ingenstans skulle jag verkligen rekommendera att man campar där, säger Julia.
Under hösten blev det Lidingöloppet och mars i år avslutades klassikern med Vasaloppet. Men att det blir någon repris är Julia tveksam till just nu.
– Som det känns nu blir det inget mer Vasalopp för mig. När man göra sådana här lopp är det viktigt att det är roligt. Under Vasaloppet är alla bara förbannade.
På vad då?
– Antagligen på sina skidor. Eller på sin form. Eller på snön. I år var det framför allt det sistnämnda alla var arga på. Jag tror inte jag pratade med någon under de åtta timmar jag körde. ¨
Vasalopp eller inte. I juni är det i alla fall dags för Vätternrundan igen. Och givetvis är mamma Eva, pappa Ulf och husbilen med.
– Vi får se hur det går i år, formen känns inte lika bra som förra gången men jag har nog hyfsad kondition ändå. Och framför allt är jag envis!
Men om du ändå ska göra Vätternrundan… blir det inte en klassiker igen då?
– Haha, vi får väl se! Hade du frågat mig vid målgången i Vasaloppet hade svaret varit klart nej. Men man är ju så dum på det sättet, man glömmer hur jobbigt det var. Jag ska aldrig säga aldrig. Kör jag Vätternrundan och det går bra kan det säkert hända att man kör på, säger Julia Lacandler.
